Tomorrow Never Dies

Recenserad: 2007-03-05 Håkan Dahlström. Betyg: 5/10.

 

Originaltitel (engelsk): Tomorrow Never Dies

År: 1997

Regi: Roger  Spottiswoode

Premiär (världen): 1997-12-12

Premiär (Sverige): 1997-12-19

 

   
”Nyheter i dödlig form”
 

Den första filmen i historien där filmens budget helt betalas av produktplaceringar. 100 miljoner dollar för att vara exakt. Tomorrow Never Dies är också den första Bondfilmen där en stor del av handlingen utspelar sig i Kina. Den största kvinnliga stjärnan i Kina, Michelle Yeoh, spelar här en kinesisk agent som hjälper Bond. Yeoh slog igenom i Jackie Chans filmer och blev så omtyckt att hon började spela in sina egna filmer. Både hon och Jackie Chan är ju kända för att alltid göra sina egna stunts. Det kunde därför inte passa bättre än att Yeoh är med i en Bondfilm som ju är känt för sina spektakulära stunts. Hon tar ibland över de scener hon är med i med sin martial arts. Det får Bond framstå som en balettdansös (ballerina), men det är säkert meningen. Tomorrow Never Dies är också den första Bondfilm där mobiltelefoner tar alldeles för mycket plats. Biljakten i parkeringsgaraget är god underhållning, den är dock inte alls så välgjord och spännande som man borde kunna kräva av Bondfilmer vid det här laget. Men det är ju inte heller filmen som helhet för den delen. Ett steg i fel riktning är nog det bästa sättet och förklara Tomorrow Never Dies, om man räknar bort budskapet. Det är tur att jakten på motorcykel i Kina är så pass bra att den drar upp betyget till ett godkänt sådant. Upplägget med den jakten är fantastiskt bra. Två stycken fastbundna i en handboja med den ena handen fri gör att jakten får ytterligare en nivå av spänning.

Anthony Hopkins spelade Elliot Carver en vecka i produktionen av filmen. Den veckan visade sig bli för mycket för Hopkins. Med ett högt tempo, sena ändringar av manus, (precis som det alltid är i Bondfilmer) ändringar av skådespelare och ändring av inspelningsplatser och en allmän osäker miljö för en skådespelare så valde Hopkins att dra sig ur projektet. Jonathan Pryce hoppade istället in som Carver.

En galen mediamogul, Elliot Carver, vill få total kontroll av nyhetsrapporteringen i världen. Han har bara Kina kvar som vägrar ge honom rättigheterna. Då väljer han och sänka ett Brittisk fartyg och sedan skyller han på Kina i sina tidningar. England gör allt för att förhindra ett tredje världskrig. De skickar förstås Bond som har haft ett förhållande med Paris Carver, Elliot Carvers nuvarande fru. Bond pumpar henne med information och helt plötsligt ser det ljusare ut.

Tomorrow Never Dies är en Bondfilm som inte alls gick så bra. Den gick upp samtidigt mot Titanic och vi alla vet hur Titanic gick. Historien i Tomorrow Never Dies tycker jag däremot är lite annorlunda och bra. Den kritiserar ju dagens informationssamhälle på ett nytt sätt. Hur långt är vi villiga att gå bara för att få nyheter som är minuten gamla? I Tomorrow Never Dies så är vi tydligen villiga att gå hur långt som helst. Är vi övriga verkligen så långt efter?