Citronträd och Motorolja

Recenserad: 2006-11-11 Håkan Dahlstrom. Betyg: 6/10.

 

Originaltitel (engelsk): The World’s fastest Indian

År: 2005

Regi: Roger Donaldson

Premiär (världen): 2005-12-07

Premiär (Sverige): 2006-03-10

 

   
”Fy för den som ger sig”
 

Det trodde jag aldrig, att Anthony Hopkins skulle välja att spela in en film om en kille som är besatt av att sätta världsrekord i hastighet på motorcykel. Framförallt då inte en motorcykel från 1920 när filmen utspelar sig på 60-talet, närmare bestämt 1967. Denna historia är dock så sann som en "This is based on a true story" kan vara. Det fanns en snubbe som hette Burt Munro och han levde på Nya Zealand. Han var som besatt att åka till Bonneville för att slå rekordet. Han var i pensionsåldern när han åkte och det var ingen som hade en sådan motorcykel som han hade. Han lyckades mot alla odds och blev känd över hela världen för sin bedrift. Det fantastiska med Burt Munro var ändå det att han fortsatte sin dröm till varje pris. Han hade knappt några pengar när han åkte iväg, bara precis så att han klarade sig, han kom däremot i kontakt med så många människor som tyckte att han var så speciell så de valde att hjälpa honom.

Man behöver absolut inte vara ett stort fan av motorcyklar för att uppskatta denna film. Det man på ett eller annat sätt ska tycka om är människoöden. Därför att detta öde är något alldeles unikt: Inte nog med att han slog rekordet en gång, han åkte tillbaka till Bonneville och slog rekordet flera gånger efteråt med samma motorcykel.

Anthony Hopkins är ju mest känd för Hannibal Lecter där han fortfarande skrämmer livet ur folk. Det som är det roliga med det är att Hopkins inte ens var den första att gestalta Lecter, det var Brian Cox i Manhunter från 1986.

Anthony Hopkins övertygar rejält i The World's fastest Indian som Burt Munro. Jag förstår hans passion att slå rekordet i filmen men det jag inte förstår är varför. Det framkommer inte heller i filmen. Han var väl en galning, det måste man nog vara för att åka på en motorcykel från 1920 i 325 kilometer/timmen. Det bästa är också att han inte hade några som helst skydd.