Recenserad: 2007-05-15 Magnus Larsson. Betyg: 8/10.

Originaltitel (engelsk): Rabbit-Proof Fence

År: 2002

Regi: Phillip Noyce

Premiär (världen): 2002-02-04

Premiär (Sverige): 2007-05-12

Den australienska regissören Phillip Noyce är väl inte direkt känd för att vara konsekvent och följa ett visst mönster, tvärtom så är han totalt oberäknelig. När han efter succén med inhemska utmärkta filmen 'Lungt Vatten', där för övrigt Nicole Kidman gör en tidig roll, fick chansen att komma till Hollywood följde filmer som 'Blind Fury', 'Patriot Games', 'Sliver', 'The Saint' och slutligen 'The Bone Collector' varefter han sökte sig tillbaka till hemlandet Australien för att göra upp med landets mörka förflutna. 'Rabbit-Proof Fence' kom 2002 och bygger på en självbiografi av en aborginier och målar upp en allt annat än smickarande bild av landet. Likt de nya amerikanerna hade gjort tidigare steg den vita mannen iland i Australien och så började så sakteliga förtrycket av den aborginska ursprungsbefolkningen.

I filmen har det hunnit bli tidit 1930-tal och lagar och förordningar tvingar aborginerna att leva under konstant förtryck. Ett 'stort samhällsproblem' har också börjat dyka upp; barn som är födda av föräldrar med olika ursprung, alltså en aborginier och en vit - 'problemet' måste till vilket pris som helst lösas varför poliser patrullerar det jättelika landet i jakten på dessa barn, barn som sedan göms undan på stora barnhem. Uträkningar visar att om barn som föds på detta sätt gifter sig med vita människor kommer snart de aborginska generna att vara bortavlade. Paralleller till nazityskland är naturligtvis omöjliga att förbise.

Vi får följa tre systrar och deras kamp för frihet och för att få återförenas med sin mor efter att blivit bortförda att landets styrande. Äldsta systern Molly spelas med bravur av unga Everlyn Sampi - som tyvärr inte synts till i någon mer film ännu - medan brittiske Kenneth Branagh gör en stabil tolkning av en motbjudande polischef med ansvar för att fånga in de nämnda barnen.

Filmen blir med tanke på dess verklighetsbakgrund mycket otäck, skrämmande att sådant här har förekommit  för inte så länge sedan. Utmärkta skådisar och ett lungt, men säkert berättarsätt ger en genuin känsla filmen genom.

Ett genidrag som får filmen att lyfta ett par snäpp extra är musiken. Att be Peter Gabriel sätta stämningen i filmen med sin dystra, långsamma, ibland nästan helt stillastående musik känns lika självklart som perfekt: Inte nog med att musiken verkligen fångar upp varje scen och förstärker alla intryck, hans människorättsarbete passar minst sagt bra in i det ämne filmen tar upp. Lägg gärna lite extra märke till musiken när du ser filmen!

Trots att 'Rabbit-Proof Fence' dök upp 2002 har den varken haft bio- eller video/DVD-premiär i Sverige ännu, premiären blev istället på TV i mitten av maj 2007 - alldeles för dåligt, tycker jag. Det här är en film ingen bör missa.