Recenserad: 2006-11-18 Magnus Larsson. Betyg: 4/10.

Originaltitel (engelsk): Doom

År: 2005

Regi: Andrzej Bartkowiak

Premiär (världen): 2005-10-20

Premiär (Sverige): 2006-11-04

Innan vi ens fått stifta bekantskap med de stentuffa dödsföraktande soldater som ska rädda oss från ondska, ja redan de första sekunderna av inledningens narrator-röst, undrar man: Vad sjutton är det här? Vi befinner oss, får vi veta, några årtionden framåt i tiden och forskare har hittat en portal som leder direkt till planeten mars (!). Inte illa.

Men, trots den tveksamt trovärdiga inledningen fungerar filmen till stor del. Vi möter ett gäng soldater som skickas genom portalen till en forskningsstation på mars från vilken otäcka saker har rapporterats. Forskare har dött under oklara omständigheter och det står snart klart för vårt team att de står inför en fiende som kommer att bli svår att döda. Det blir snabbt riktigt spännande, filmen innehåller trots sina nästan två timmar knappt någon scen utan intensiv spänning. Här tycker jag filmskaparna är på rätt spår. Man har låtit sig inspireras av Alien-filmerna både vad gäller jagande genom stålblanka, mörka, rökiga korridorer och osäkerheten på vad man egentligen jagar; är det människor eller monster?

Det är visuellt riktigt snyggt gjort och en åtminstone en del av skådespelarna imponerar; Karl Urban och Rosamund Pike får bägge klart godkänt medan The Rock känns stel och alldeles för stereotyp i sin roll.

En bit in i filmen börjar dock saker falla isär. Det håller helt enkelt inte ihop hela filmen. Kommentarer om teamet som ’de har skickat de bästa som finns’ faller platt när de visar sig, i princip alla, vara mer eller mindre mentalt instabila. Man tröttnar också till slut på det oändliga flöde av larviga one-liners som levereras, ’big fucking gun’ ’if it breathes, kill it’ ’we got a dead one alive’ och så vidare. Man orkar inte ta in allt.

När vi närmar oss slutet blir det riktigt pinsamt; filmskaparna verkar ha tappat greppet helt och man vet inte om man ser film eller egentligen sitter vid datorn och spelar något blodigt actionspel. Betyget dras ner av detta, jag tycker det är synd på en trots allt bra filmidé. En film baserad på ett dataspel som börjar bra och håller sig på rätt spår två tredjedelar men som sedan förvandlar sig själv först till halvdålig zombiefilmkopia och sedan till att bli ett dataspel. Inte ens bra och välplacerad musik av Nine Inch Nails kan hjälpa upp slutet av filmen.