Recenserad: 2006-11-22 Magnus Larsson. Betyg: 8/10.

Originaltitel (engelsk): Crash

År: 1996

Regi: Daved Cronenberg

Premiär (världen): 1996-05-17

Premiär (Sverige): 1996-11-30

Crash är en film som kräver en hel del av tittaren. Crash visar oss en underlig underground-värld som vi inte trodde existerade, ens på film. Crash får oss att pendla mellan olika sinnesstämningar; det är äckligt, frånstötande men samtidigt fascinerande, inspirerande, intressant och ironiskt. Det här är inte en film man ser lättvindigt för att sedan snabbt glömma. Många av bilderna etsar sig fast djupt inne i hjärnan.

Kanske, om man tittar på en stor del av regissörens både tidigare och senare arbeten, var det en vanlig dag på jobbet för Cronenberg när han spelade in filmen. Oss andra lämnar han i chock; människor som är med i olyckor med bilar dras till varandra och upptäcker en ny dimension av sex. Fetischism i form av allt som har med olyckor och bilar att göra. Människor vanskapta av olyckor, människor med diverse hjälpmedel som får dem att åter kunna röra sig efter en olycka, människor med delar av sina kroppar utbytta efter olyckor. Och så fortsätter det, hela filmen. Gränsen för kolsvart komik har redan passerats när en handfull personer onanerar till bilderna av en svensk krocktestvideo som någon lyckats komma över. Man arrangerar även egna remakes på gamla autentiska trafikolyckor med kändisar inblandade, fullständigt livsfarligt naturligtvis men så är ju också tanken att man ska skada sig, allt för att uppnå det ultimata sexet.

Mina förväntningar på filmen bestod i princip av att jag bestämt för att detta kommer att vara en mörk och suggestiv upplevelse. Där hade jag helt fel. Filmen är istället tvärtom, det mesta utspelar sig i dagsljus – vilket får upplevelsen att nå oanade höjder. Det äckliga accelererar. Men bland det konstiga innehållet finns en riktigt bra film, handlingen förs knappt framåt alls men det behöver den inte heller. Bilder och händelser säger det som behövs ändå. Favoritskådisen James Spader (som sällan är rädd för udda rolltolkningar) känns självklar i rollen som en vilsen man, James Ballard (döpt efter J.G. Ballard som skrev boken som ligger till grund för filmen), som stött på sexuella problem med sin partner. Efter han varit med om en trafikolycka och träffar på ’rätt’ sorts människor vänder dock allt. En fantastisk resa där James hela personlighet succesivt förändras följer. Både Holly Hunter och Deborah Kara Unger imponerar också i sina roller, inte minst med tanke på de stundtals mycket utamanande och krävande scener som utspelar sig filmen genom.

Det sägs att när författaren Ballard skickade in boken för att få den utgiven svarade ett förlag med ’han är bortom all hjälp, publicera inte!’. Uppenbarligen tog någon sitt förnuft till fånga och gav ut denna makabra historia som Cronenberg gjort ett smärre filmiskt mästerverk av.