Recenserad: 2006-12-01 Magnus Larsson. Betyg: 7/10.

Originaltitel (engelsk): Casino Royale

År: 2006

Regi: Martin Campell

Premiär (världen): 2006-11-17

Premiär (Sverige): 2006-11-24

När de senaste Bondfilmerna känts allt mer tråkiga, trötta och i vissa fall rentav dåliga – trots att Pierce Brosnan var som gjord för rollen som den brittiske hemlige agenten – var förhoppningarna på denna nya film skyhöga; skulle en ny Bond-skådis i Daniel Craig (trots ihärdiga protester från de inbitna fansen) samt ett nytt upplägg med en nyinspelning av en av de äldre filmerna i serien rädda projektet och föra in denna instutition i framtiden? Nu sitter vi med svaret. Det gick som filmmakarna hoppats på; Craig är knäckande bra som Bond och filmen i sig är höjd över de flesta senare filmer i serien. Vad som också är positivt är att man rensat en del bland de saker vi blivit vana att se i bond-filmerna; det är inte lika mycket tekniska hjälpmedel som tidigare, det förkommer inte lika många larviga one-liners och Bond-bruden har nu blivit mer verklig och verkar inte enbart som snygg tjej i bakgrunden utan är en viktig bricka i berättelsen. Eva Green heter tjejen denna gång och jag tycker inte det råder några tvivel på att det är det bästa Bond-brudsvalet hittills i filmserien.

Men naturligtvis är inte allt som tillhör en Bond-film borttaget: Det bjuds till exempel på en explosiv öppningsscen som är riktigt snygg (tyngdlagen varkar vara tillfälligt upphävd under inspelningsdagen). Judi Dench åter som Bonds chef M är lika bra som tidigare. Filmen har en varierande grad av mer stillsamma pratiga scener och rafflande actionscener. Musiken, gjord av David Arnold, är utmärkt. Det mesta med filmen känns fräscht och tilltalande.

Hur mycket filmen bygger på förlagan med samma namn kan alltid diskuteras. Det ryktas att filmen på skoj hade arbetstiteln Bond Begins (som med Batman-filmen) och det är så det hela är upplagt: Vi får följa Bond från början, när han precis fått sin 00-status och därmed sin ’rätt att döda’. Till skillnad från övriga Bond-filmer vi sett är agenten här helt annorlunda: Mindre komik, mer kyla. Mindre känslor vad gäller att döda, mer naket våld. På samma gång uppvisar han fler känslor vad gäller det motsatta könet är vad jag kunnat drömma om att han någonsin skulle komma att göra!

En stor del av filmen utspelar sig på ’Casino Royale’ dit Bond skickats för att spela poker med bland andra Bond-skurken, spelad av Mads Mikkelsen. Återigen ett kul val av skådespelare. Danmarks störste skådis passar bra in här och spelar på ett sätt som jag inte sett honom göra tidigare; det är både långt från Pusher-filmerna och de många danska dramafilmer han medverkat i.

Under kortspelet på kasinot utspelar sig något mycket märkligt: Manusförfattarna drabbades troligen av någon slags oro över att tittarna inte skulle hänga med i svängarna när det spelas Texas Hold’em och försöker rädda detta genom att Bonds medhjälpare på plats sitter i baren intill spelarna och förklarar händelserna på bordet för Bond-bruden. Pinsamt dåligt. Det har varit bättre att lämna det, man behöver inte veta exakt hur kortspelet går till för att förstå spänningen i det! Vidare finns en del små saker som det känns som om de är med endast för att allt ska passa ihop, t.ex. behöver vår brittiske agentvän resa på ett långsamt sätt för att saker är tvugna att få äga rum under resan. Trots det visar filmen att Bond är tillbaka på banan och jag ser fram mot fler filmer, förhoppningsvis med en Daniel Craig i lika bra form som här.