Recenserad: 2006-11-11 Håkan Dahlström. Betyg: 9/10.

Originaltitel (engelsk): Borat: Cultural Learnings of America for Make Benenfit Glorious Nation of Kazakhstan

År: 2006

Regi: Larry Charles

Premiär (världen): 2006-11-03

Premiär (Sverige): 2006-11-03

Sacha Baron Cohen är i mina ögon ett stort geni. Inte nog med att han får uppmärksamhet vart han än går i rollen som Borat. Han går aldrig ur karaktären som Borat ens när han gör reklam för filmen. Det måste väl ändå vara det smartaste sättet att göra reklam för en film. Sedan är det väl en helt annan sak att han gör egentligen samma sak som han alltid gjort med alla hans karaktärer (Ali G, Borat och Bruno). Hans privatliv kan alltså hållas intakt med tanke på att det inte är så många som vet vem Sacha Baron Cohen är. Det finns kanske en tanke bakom det! Hur som helst så ser jag gärna om Borat flera gånger. Jag har nog aldrig skrattat så mycket och så länge åt en film överhuvudtaget, även om jag nästan skäms ibland över att skratta över sånt som kan uppfattas som stötande för andra. Då är det ju å andra sidan bara att inte försöka bry sig utan  istället börja kippa efter luft. Därför att den tar slut hela tiden när jag ser Borat. Inte nog med att Borat åker till USA, han får även för sig att bila till Los Angeles från New York i en gammal glassbil. Vad kan gå fel?

Borat får - för att uttrycka det milt - träffa på en del skumma människor. Borat har nämligen fått för sig att han ska fria till Pamela Anderson. De kanske allra mest korkade folket på resan är väl ändå de grabbar som dricker och åker husbil. De har nu efter Borat släpps på bio lämnat in en stämningsansökan till filmbolaget. De tycker att de blivit orättvist behandlade och framstår som halvidioter i filmen. Det är väl bara och hålla med.

Det som jag tycker är det allra bästa med Sacha Baron Cohen är att han inte viker sig en millimeter i rollen som Borat. Han driver med alla som han träffar på i "U S and A". Hur han exempelvis kysser alla män på båda kinderna är kanske en del som skulle finna lite obehagligt,  men inte Borat.

En "dokumentärfilm" som går flera steg längre än tidigare och som är ute efter nya sätt att provocera. Det är väl kanske det enda sättet för att få veta hur folk man inte känner egentligen tycker och tänker om vissa saker. Kanske inte men det är ändå väldigt underhållande. Sedan skulle han ju givetvis aldrig någonsin kunna komma så nära Pamela Anderson som han gör i filmen. Han skulle inte ens få en chans att prata med henne, så dålig har nog säkerheten aldrig varit på en signering. Men varför gnälla, det är ju ändå underhållning trots allt.