Recenserad: 2006-10-30 Magnus Larsson. Betyg: 9/10.

Originaltitel (engelsk): Babel

År: 2006

Regi: Alejandro González Iñárritu

Premiär (världen): 2006-05-23

Premiär (Sverige): 2006-10-27

Precis som i hans tidigare filmer, ’Älskade hundar’ och ’21 gram’, lägger Iñárritu ut snåriga pusselbitar för oss tittare att lägga på plats. Och det är inte helt enkelt. För en stund undrar man om vi verkligen kommer att lyckas den här gången, eller har han tagit ett steg för långt åt sidan; vissa bitar av pusslet han ger oss hör endast vagt ihop med de andra bitarna. Jag slås av en plötslig vilja att vända mig om i biosalongen för att se den övriga publiken, ser de lika förbryllade ut som jag känner mig? Men det blir till slut ett fulländat, vackert (och utan tvekan: komplett) pussel.

I ’Babel’ finns de fina element som väl bör finnas med i en Iñárritufilm såsom att visa en tragisk händelse, ett dåd, flera gånger fast från olika människors utgångspunkt. Ett pojkstreck drabbar oskyldiga och blir, av USA, på nolltid klassat som ett terroristdåd vilket får oanade följder för de inblandade. Cate Blanchett och Brad Pitts rollfigurer får en resa i nordafrika som de inte alls räknat med. Deras målsättning var något slags ihoplappning av förhållandet som förvandlas till något helt annat, något som kanske för dem ännu närmare varandra, den sistnämndes roll märkligt lik Benicio Del Toros roll från ’21 gram’, både på in- och utsidan.

Filmen är fantastisk; historier, händelser, kulturer, platser krockar med varandra på ett synnerligen tilldragande sätt, trots allt det stundtals är bäcksvart, naket och rått. Vissa element kanske till och med kan upplevas som fullständigt meningslösa. Men allt hör ihop, inget är slump även om en japansk jaktintresserad man – vars handikappade tonårsdotter genomlider en desperat sexuell resa – kan tyckas vara långt från det amerikanska paret på resa i Marocko. Men geografiska avstånd är inget för Iñárritu, allt hör ihop på ett naturligt sätt.

Under filmens dryga två och en halv timme får vi även medverka vid ett bröllop i Mexiko och hamna riktigt vilse i södra USA. Både bilderna som presenteras och musiken som ackompanjerar de tvära kulturella och geografiska kasten är blända vackra, dock gissar jag att en genomlyssning av filmens musik utan att samtidigt se filmen skulle ge musiken ett säreget splittrat intryck. I filmen fungerar den dock utmärkt.

Ett antal kända ansikten från ’Älskade hundar’ dyker upp även i den här filmen som präglas av första klassens skådespeleri rakt över. En film att sjunka in i och känna riktigt djupt för.