|
Svenske regissören Mikael Håfström har här
gett sig på en runt fem år gammal Stephen King-historia. Om du inte känner
igen titeln från någon av Kings böcker beror det helt enkelt på att '1408'
är hämtad från en novellsamling - som dessutom endast är släppt som ljudbok.
Filmatisering av en King-berättelse är många gånger ett tämligen riskfyllt
projekt; ett antal riktigt bra böcker har blivit mindre bra filmer, t.ex.
'Christine' och 'Dreamcatcher' - bägge utmärkta i bokform men mindre lyckade
på vita duken. Å andra sidan finns där också 'Stand By Me', 'Hearts In
Atlantis' och 'The Green Mile' som alla är riktigt bra även i filmform.
'1408' är en lyckad filmatisering, handlingen är typisk Kingsk: Mike Enslin
(spelad av John Cusack), en författare som, efter att hans dotter dött och
han separerat från sin fru, börjat intressera sig för hotellrum där det sägs
spöka. Detta intresse upptar mer och mer av hans liv och han gör snart inget
annat än att besöka och skriva om spökrum. Ett tips leder honom till The
Dolphin Hotel där rum 1408 uppges vara riktigt ruskigt. Väl på plats vill
hotellet inte hyra ut rummet till honom men efter en del lirkande med
hotellchefen (spelad av Samuel L. Jackson) får han ändå tillträde till
rummet. Nr. 1408 har ett stort antal dödsfall under oklara omständighete på
"sitt" samvete och Enslin får ta del av historien bakom rummet. Väl inne
verkar allt lungt och fridfullt, men...
Jodå, visst spökar det i rum 1408 - ganska ordentligt också. Cusack får
spela ut hela sitt register, till en början en sliten man på dekis men desto
längre in i historien vi kommer ju mer galen verkar han bli. Blicken, håret
och hur han gestikulerar; Cusack passar som handen i handsken i den här
rollen och är närgånget filmad. Han är med i de flesta bildrutorna och även
samspelet med Jackson är mycket bra om än lite kort. En scen där ett samtal
i ett kylskåp utspelas är obetalbar och skulle kunna vara hämtad ur valfri film av
David Lynch.
Vad många dock kommer att opponera sig mot med den här filmen är att det
blir alldeles för överdrivet och overkligt - jag kommer inte hålla med: Det
här är en King-historia, då ska det också vara alldeles ogreppbart
överdrivet. Det hör liksom till. Filmens första halvtimme är lite sådär lugn
Hitchcockaktig och att det det sedan vänds till att bli rena fantasy/skräck-rullen
ställer en del krav på tittaren.
Till sist: Vem skickade vykortet? Återkom gärna till
mig
med teorier, jag vet då inte.
|