1408

Recenserad: 2007-11-07 Magnus Larsson. Betyg: 7/10.

 

Originaltitel (engelsk): 1408

År: 2007

Regi: Mikael Håfström

Premiär (världen): 2007-06-12

Premiär (Sverige): 2007-10-26

 

   
”Håfström exponerar Cusack”
 

Svenske regissören Mikael Håfström har här gett sig på en runt fem år gammal Stephen King-historia. Om du inte känner igen titeln från någon av Kings böcker beror det helt enkelt på att '1408' är hämtad från en novellsamling - som dessutom endast är släppt som ljudbok. Filmatisering av en King-berättelse är många gånger ett tämligen riskfyllt projekt; ett antal riktigt bra böcker har blivit mindre bra filmer, t.ex. 'Christine' och 'Dreamcatcher' - bägge utmärkta i bokform men mindre lyckade på vita duken. Å andra sidan finns där också 'Stand By Me', 'Hearts In Atlantis' och 'The Green Mile' som alla är riktigt bra även i filmform.

'1408' är en lyckad filmatisering, handlingen är typisk Kingsk: Mike Enslin (spelad av John Cusack), en författare som, efter att hans dotter dött och han separerat från sin fru, börjat intressera sig för hotellrum där det sägs spöka. Detta intresse upptar mer och mer av hans liv och han gör snart inget annat än att besöka och skriva om spökrum. Ett tips leder honom till The Dolphin Hotel där rum 1408 uppges vara riktigt ruskigt. Väl på plats vill hotellet inte hyra ut rummet till honom men efter en del lirkande med hotellchefen (spelad av Samuel L. Jackson) får han ändå tillträde till rummet. Nr. 1408 har ett stort antal dödsfall under oklara omständighete på "sitt" samvete och Enslin får ta del av historien bakom rummet. Väl inne verkar allt lungt och fridfullt, men...

Jodå, visst spökar det i rum 1408 - ganska ordentligt också. Cusack får spela ut hela sitt register, till en början en sliten man på dekis men desto längre in i historien vi kommer ju mer galen verkar han bli. Blicken, håret och hur han gestikulerar; Cusack passar som handen i handsken i den här rollen och är närgånget filmad. Han är med i de flesta bildrutorna och även samspelet med Jackson är mycket bra om än lite kort. En scen där ett samtal i ett kylskåp utspelas är obetalbar och skulle kunna vara hämtad ur valfri film av David Lynch.

Vad många dock kommer att opponera sig mot med den här filmen är att det blir alldeles för överdrivet och overkligt - jag kommer inte hålla med: Det här är en King-historia, då ska det också vara alldeles ogreppbart överdrivet. Det hör liksom till. Filmens första halvtimme är lite sådär lugn Hitchcockaktig och att det det sedan vänds till att bli rena fantasy/skräck-rullen ställer en del krav på tittaren.

Till sist: Vem skickade vykortet? Återkom gärna till mig med teorier, jag vet då inte.